systerslakt

Jag tänker på det här med jobb. Att vissa har sån jävla tur att dom vet precis vad dom ska bli! Jag har aldrig haft nån stor jobbdröm. Ett tag trodde jag att jag ville bli lärare, men efter studier på 1 år så insåg jag rätt så fort att det inte var min grej. Att sitta å dröna på ett kontor, prata i telefon eller hålla på med pappersarbete skulle jag nog bli less rätt fort. Tråkigt att sitta still och glo i en dator. Det gör jag hellre på fritiden, efter jobbet.

Sen att jag trivs otroligt bra på mitt jobb som jag har nu och med arbetsuppgifterna där gör ju inte saken enklare. Det är liksom svårare att börja drömma sig till något annat jobb då. Kanske får jag nån snilleblixt om nåt år (eller kanske inte), tills dess får det i alla fall vara som det är.

Och nu ska jag vara hemma i nästan 5 månader med skruttisen. Å han är 10 månader om bara nåra dar! Där ser man vad tiden rusar. Och vi med den.