systerslakt

Just det. Snögubbebygge var det för någondag sen. Å bara en dag tog det så hade gubben tappat skallen.

 

 

Äntligen har jag fått upp tapeterna. Undra varför allting tar 100 gånger längre tid än man planerat?  Undra varför det alltid ska jävlas på något sätt? Undra varför ingenting ska vara enkelt? Äsch, varför klaga egentligen. Man lär sig ju alltid nåt på vägen, det kan man ju alltid glädja sig åt.

Nu när det är ugglor överallt så är det ju bara att hänga på trenden.

 

Ojoj. Jag hoppas verkligen att Albin kommer att uppskatta sagor när han blir äldre för nu har jag samlat på mig lite sagoböcker (och fler ska det bli!). Bland annat denna som varit farsans.

 

 

Det är alldeles överdjävla roligt att komma nån vart med barnrummet. Hur kul är det inte att inreda barnrum!? Måste vara det roligaste rummet i huset. Lätt! Finns ju hur mycket som helst man kan göra!

En början i alla fall. Kvällens pyssel.

Hej å hå vad denna dag flög förbi. Massa paket, trevliga gäster och 1 år av total ren och skär obeskrivlig kärlek.

Ja, jävlar. Imårrn blir Albin 1 år. Ska nog tvinga Johan att baka en tårta som jag kan frossa i. Albin får nöja sig med fruktsallad å grädde kanske. Bäst att passa på så länge som han inte förstår nåt. Den som vill får komma med en varning att det finns lite uttorkade höstblåsskorpor kvar.

Någonting som gör mig riktigt förbannad är folk som bara kastar skräp på backen. Seriöst?! Är det svårt att stoppa skräpet i fickan till det att man träffar på en soptunna, eller låta det ligga kvar i bilen tills man kommer hem? Och det är absolut vidrigt att dumpa sopor vid vägkanten eller inte städa upp efter sig när man besökt rastplatser.  

Jag tror Albinbalbin har fått höstblåsor. Men som tur är verkar han inte lida av det speciellt mycket. Förutom att han sovit lite dåligt på natten bara. Ingen feber och inget kliande. Dock ser det väldigt otäckt ut.

6,5 km sprang jag nyss. Jag höll nästan på att dö. Det var jobbigt från första steget till det sista och det var inte bara en gång jag funderade på vad fan jag håller på med. Hur sjutton jag ska klara av mitt mål som jag satt upp!? Kanske nästa sommar. Eller där nästa. Eller innan snön?

Men si där, när jag gjort av med en massa energi så fick jag automatiskt ny energi till att slipa och fixa lite i rummet. Brabrabra! Så är det, skryta lite måste man ju få göra ibland, om inte annat för att peppa sig själv!


Tack Moa för det fina skåpet och tack svärmor för allt barnvaktande! Det är guld värt fina du!