systerslakt

Undra om jag kommer klara av att hålla mig borta från snuset. Inte för att jag saknar nikotinet värst mycket (kanske lite då), men det är mest vanan. Just nu är jag ju beroende av Onico och det känns ju lite allmänt fånigt att vara psykberoende av något. Svag är jag, det är ju som fan. Och pengar. Det är det det handlar om. Att det kostar. Bra att jag och Johan la ner närmare 30 000/år på snus på tiden då det begav sig. Det är ju rent idiotiskt att börja om. När jag tänker efter. Men fint är det allt med lite snus.

                                            Dunder å snus!


Över ett halvkilo har han paltat på sig på två veckor. Lever å mår med andra ord. Lillpaltn.